Hanna Mårtensson mitt i släggringen på Sollentunavallen. Foto: Jessica Åkerblom
Släggkastaren Hanna Mårtensson både tränar på elitnivå och studerar på heltid. Under våren har hon haft minst sagt fullt upp men har klarat att prestera på topp inom allt hon tagit sig an.
Hanna Mårtensson kommer från en familj med bakgrund inom löpning därför föll det naturliga för henne att även hon skulle bli 400 meters löpare. Planerna ändrades när hon vid tolv års ålder fick problem med knäna. Tillslut gjorde det så ont varje gång hon sprang att det slutade vara roligt, men hon ville samtidigt inte sluta med friidrotten helt. Kastgrenarna; spjut, diskus, kula, slägga kunde hon utföra utan att känna av sina knäproblem och blev hennes räddning. Det gick även bra för henne i flera tävlingar och det peppade henne ännu mer. När hon var femton bestämde hon sig för att rikta in sig specifikt på släggkastning.
Utöver att träna på elitnivå har Hanna, idag 21 år, under vårterminen studerat två fristående kurser på högskolenivå. Hon tog till en början kurserna som ett test för att se om det ens var möjligt att göra båda två utan att träningen blev lidande och hon var till en början mycket skeptisk.
– Det kändes helt omöjligt faktiskt. Jag tänkte att man inte kan ha fulltidsstudier och träna för elit på samma gång det blir för mycket att klara av, berättar Hanna.
Hon förstod snabbt att hon skulle bli tvungen till att lära sig att planera och anpassa sig en hel del till den nya livsstilen. Någon fritid har det exempelvis inte varit tal om men eftersom hon trivts jättebra både med personerna i sin friidrottsgrupp och med dem i klassen så saknade hon inte den sociala biten alls.
Tillsammans med sin tränare gjorde hon ett program och de höll hela tiden en öppen konversation, slutade Hanna sent i skolan en dag kunde hon träna styrka i gymmet närmare hennes hem istället för att åka hela vägen till Sollentuna vallen. Annars var just resan till vallen en stor räddning, Hanna menar att det är de små tillfällena som man annars ofta glömmer bort som man måste ta tillvara på om man ska lyckas och hon valde därför ofta att ta en längre resväg till träningen för att kunna sitta och plugga under färden. Samtidigt håller hon med om att det kan vara jätteskönt att sitta och lyssna på musik på bussresor men det var inte värt att välja bort en lugn eftermiddag hemma senare för det.
– Jag tror verkligen starkt på att om du kan planera in det så kan du även göra det. Du kanske till och med kan gå på den där festen en fredag om du planerat in det i god tid men det är mycket saker som du kommer att få offra, säger Hanna.
Under våren har hon tränat cirka nio pass och sammanlagt tretton timmar i veckan samtidigt som hon klarat båda kurserna med bra betyg.
– Om du har en bra planering men ändå kan vara lite flexibel och villig att ställa in någon enstaka träning eller kanske skippa en lektion om det känns bra så kan vem som helst klara det. Helt enkelt gör tid! Menar hon.
Du får det att låta så lätt?
– Ja men att faktiskt göra det är svårt det måste jag medge! Säger hon och skrattar.
Till hösten påbörja Hanna en civilingenjörsutbildning i teknisk medicin på KTH samtidigt som hon planerar att bibehålla sin ökning på fyra meter per år. Hon känner att hon hellre kastar 70 meter om några år än att kasta 60 meter nu och gå sönder. Kommer hon upp till 62meter kommer hon självklart att kvala till Junior-VM men hon har haft en del skador i år och känner sig därför mer än nöjd med allt det hon redan åstadkommit hittills.
Jessica Åkerblom
Reportagekursen, Jakobsbergs folkhögskola