En av klubbens främsta ledare i modern tid, Gunnar Bergqvist, har alltför tidigt lämnat oss.
Det är med en näst intill ofattbar sorg som vi tvingas konstatera att Gunnar inte längre finns hos oss.
För många av oss är det en mycket tung tid nu!
Samtidigt minns vi med glädje alla roliga möten, upplevelser och umgänget vid Styrelsekonferenser utomlands och även i Sixten Borgs Stiftelse.
Gunnar var med sitt positiva sätt en stor inspirationskälla och ledare i Tureberg Friidrott och detta under väldigt många år.
Gunnar hade många intressen i livet såsom politik och fågelskådning, men det vi skriver nu handlar om vår relation till Gunnar i Turebergs Friidrottsklubb.
Intresset för friidrott väcktes hemma i uppväxtorten Örebro och som ung friidrottare var det framförallt 110m häck som Gunnar fastnade för.
Gunnar träffade Elsa och Sollentuna blev deras bas samtidigt som Gunnar jobbade på försäkringsbolaget Skandia inne på Sveavägen i Stockholm.
Intresset att hjälpa till i friidrotten och Tureberg föddes redan i slutet av 80-talet och utökades ännu mer i och med att Kajsa började nå riktigt bra resultat i början av 90-talet.
Gunnar var under många år med i Turebergs styrelse och utöver det en mycket engagerad ledare för våra senioraktiva.
På klubbens styrelsemöten tog Gunnar ofta upp en spontan applåd för framgångar hos våra aktiva men även för bra genomförda arrangemang.
SM-tävlingar var något som lockade Gunnars närvaro.
Ett av hans absoluta favoritminnen med glädjetårar och spontan dans var Stora SM i Gävle då John Laselle lyckades vinna guldet på 1500 meter.
Som den entusiast Gunnar var fungerade han vid ett flertal gånger som ordförande vid Turebergs årsmöten där den absoluta höjdpunkten var prisutdelningarna till årets olika pristagare.
Som förälder var han ett viktigt stöd och bollplank till Kajsa där relationen med åren blev starkare och starkare vid både med och motgång. Som när Kajsas hälsena slets av i Båstad såväl som när hon
noterade nuvarande gällande världsrekord inomhus med 2.08.
Inom Svenska Friidrottsförbundet var Gunnar under en längre tid ordförande i Elitklubbarna och i dagsläget verksam inom Medicinska Kommittén.
Allt ovanstående innebar att Gunnar som älskade möten med andra likasinnade var en flitig representant på Svenska Friidrottsförbundets Årsmöten.
Trots all tid med friidrotten räckte det även till för att engagera sig i växligheterna på tomten på Signalstigen tillsammans med sin älskade fru Elsa som även hon under åren ofta var med i vår värld och en förutsättning för familjens stora friidrottsintresse.
Elsa, Kajsa och Anders har nu hamnat i stor sorg och vi runt omkring kan bara uttrycka vårt deltagande i den stora sorgen. Det är många ledare samt före detta aktiva och medlemmar som nu känner likadant.
Det känns overkligt att inte längre ha vår Gunnar i våra led och det är berättigat att postumt framföra ett
Stort Tack för insatserna för friidrotten i Sollentuna och Turebergs Friidrottsklubb.
För Turebergs Friidrottsklubb
Staffan Skog Thomas Waldetoft