Två tävlande i årets SAYO var Henning André och Gustav Magnusson, Nyköpings
friidrott. De berättar hur friidrotten är en livsstil och hur sporten gett dem ett
sammanhang i livet.
– Många ser idrotten som en uppoffring, men det har jag aldrig förstått. Det är väldigt roligt
och givande, säger Henning.
Henning André är 20 år. Han står lutad mot en reklamskylt och tittar på när hans lagkompisar
i Nyköpings friidrott värmer upp inför höjdhoppet. Det är fredag eftermiddag och någon
timme kvar tills tävlingarna startar. Henning applåderar och hejar, och ropar ”bra gjort!” när
någon klarar av ett hopp. Bredvid honom står Gustav Magnusson, 17 år, från samma klubb.
Det är omkring 30 grader varmt och Gustav har mörka solglasögon på sig.
– Många kanske tänker att friidrott inte är en lagsport, att man gör allt individuellt, men jämför
man med andra sporter så har man mycket tid mellan olika moment. Då pratar man och
peppar varandra. Det känns som en lagsport, säger Gustav.
Henning fyller i och berättar hur klubben ofta är på olika tävlingar tillsammans. Då får de
mycket tid att umgås utanför själva sportandet. Just idag har de till exempel gått upp tidigt för
att åka buss tillsammans från Falun ner till Sollentuna.
– Man blir snabbt väldigt tajta, säger Henning.
Henning har hållit på med friidrott i tolv år och Gustav i tio. De båda hade föräldrar som
tyckte om friidrott. Både Henning och Gustav fastnade direkt och det har för dem båda blivit
mer än en hobby.
– Det är verkligen på gränsen till en livsstil. Hela sommaren är planerad efter olika tävlingar.
Och vardagen är också anpassad efter träningen, säger Henning André.
Henning förklarar vad som gör det värt att lägga så mycket tid på friidrotten.
– Det är en utmaning och jag ser mig själv utvecklas när jag når mina mål. När man gör en
satsning så arbetar man på förmågor som man kan använda på andra sätt i livet, som disciplin
och planering. Det känns generellt som att friidrottare lyckas ganska bra i skolan till exempel,
säger han.
Gustav Magnusson går på Riksfriidrottsgymnasiet i Falun där Henning också tidigare gått.
– I och med att jag går på Riksfriidrottsgymnasiet är friidrotten en stor del av min vardag. Jag
ser det inte som att jag missar något annat, jag gör bara det jag älskar, säger Gustav.
På frågan om vad som gör sporten så speciell för Gustav svarar han:
– Det är det sociala, i en klubb får man verkligen ett gäng och ett sammanhang och man får
umgås med människor som man har mycket gemensamt med. Många av oss har samma
värderingar, säger han.
Vad är negativt med att satsa så mycket tid på en idrott?
– Sommaren är anpassad efter tävlingar snarare än efter när andra har semester. Ligger SM en
viss vecka så måste jag träna så att jag är som bäst då, säger Gustav.
Henning beskriver hur det är jobbigt när man blir skadad.
– Man har ofta småskador. Det är påfrestande när man tränar mycket. Då är det lätt att känna
sig dålig för att man inte kan delta fullt ut och det kan bli svårt att hålla sig motiverad i sin
satsning, säger Henning.
Förhoppningen inför helgen är en bra säsongsstart som ska ge rätt känsla inför sommarens
tävlingar.
– Det säger min tränare i alla fall. Sen vill jag själv hoppa jättelångt, men det kommer tydligen
i andra hand, avslutar Henning.
Susanna Forssblad
Journalistkursen, Jakobsbergs folkhögskola